My first

Någonstans måste man börja! Jag valde att ge mig på ett par vantar som första projekt. Hade väl gjort några tappra försök på syslöjden, men inget "riktigt".
Och så blev det så att jag tappade bort ytterligare ett par vantar som mor stickat åt mig och jag hade väl så smått förstått att hon var måttligt trött på att sticka nya till mig hela tiden. Vintern blev kall och även mina händer, så det var bara till att fixa själv! Ungefär samtidigt började jag även pendla ner till Göteborg mycket vilket innebar många långa timmar på tåg utan just något att göra.
Mönstret grävde jag fram i mammas sylåda och garnet (ekologisk ull) köpte jag på Bingers garn i Avesta. Har för mig att dom är stickade med stickor 3, men är inte helt säker. Stjärnmönstret är egentligen menat att broderas på i efterhand men brodera var inget jag ens övervägde. Ritade istället in stjärnan i mönstret och slapp på så sätt broderiet! I efterhand kan jag tro att det kanske hade blivit snyggare att brodera det på iaf, jag hade inte riktigt fattat det där med att ha garnet slappt på baksidan så stjärnorna är lite vinda och dragna.
Med mammas pedagogiska sätt och en stor portion tålamod fick jag till slut ihop mitt allra första egenstickade par vantar! Jag har haft dom i stort sett varenda dag sedan sista maskan var avmaskad och jag tänker slita dom många år framöver.

En annan sak som jag upptäckte är att sticka på tåg lockar många till en pratstund, vilket kan vara både frustrerade och trevligt! Att mitt i ett krångligt parti bli avbruten av en svettig farbror som vill berätta om hur hans farmor brukade sticka strumpor kan fresta på ett redan spänt tålamod rejält. Men i det stora hela fungerar stickning som en bra isbrytare och man kan lära sig mycket av andra "stickare", bara man är intresserad.